Om jag skär mig – säger ni att jag är Emo.

Om jag tröstäter – säger ni att jag är överviktig.

Om jag inte äter – säger ni att jag har anorexia.

Om jag drar mig undan – säger ni att jag är feg.

Om jag säljer mig – säger ni att jag är en hora.

Om jag gråter mig till sömns - säger ni att jag är svag

Det är bara en del tecken jag kan visa att jag mår dåligt och bevöver hjälp!

Jag kanske gör en del av dessa grejer och behöver hjälp.

Men jag har insett att ingen vän finns där för mig. Ingen som kan förstå och hjälpa mig helt.

Jag har funderat på hur det kommer bli i framtiden för mig om jag fortsätter som jag gör nu.

Egentligen så måste jag hitta en vän som finns där alltid, som står ut med mina ångest attacker som jag själv inte ens orkar med! När jag får ångest och annat skit så vill jag bara försvinna. Jag skäms så otroligt mycket när jag inte mår bra! Jag vill kunna leva ett normalt liv och vara normal.

Men lite svårt efter allt jag blivit utsatt för :(

Om jag skulle få önska mig vad jag ville - så vore det att få leva om min barndom.

Men då skulle jag aldrig ha hamnat där jag är idag och aldrig få träffa min underbara Älsk :(

Vägen hit har vart tuff - Men är värt det för att jag får dela mitt liv med en sådan underbar person!

Om jag bara kunde bli av med alla mina problem som tynger mig..

Har bara en sista sak och säga:  Ge aldrig upp! Du är inte ensam, finns någon där ute som bryr sig om DIG! Våga be om hjälp istället för att göra illa dig själv.

Och jag ska prata med mamma om att få gå till BUP och prata.. dom kan hjälpa mig en del i nuläget.

Men jag är fortfarande fundersam på vem jag ska vända mig till om jag får problem i framtiden?

Men jag antar att det löser sig då.. Oroa er inte för mig. Jag har modet att söka hjälp.

Hoppas att fler också har det!

// Gotta Be Somebody