Tänk vad Avund kan göra med en.

Svartsjuk, avundsjuk och avund är helt skillda saker.

Svartsjuk är exempelvis att man känner oro för att ens fru/man känner större känslor för någon annan, eller ska vara otrogen. Vilket kan leda till att man håller fast vid den personen och låter den inte träffa sin närmsta vän i motsatta könet.

Avundsjuka är en varaktig känsla där man har negativa tankar, känner sig rädd och otrygg, kan få ångest över en förlust av någon man värderar högt. Exempelvis en pojkvän/flickvän, bästa vänner m.m

Man kan känna sorg, ilska och avsky.

Avund kan uppstå när en person saknar någon annans egenskap. Ens vän kan vara jätte bra på att rita, men man själv får aldrig till det. Hon/Han kan vara snyggare än en själv osv.

Avund kan bero på dålig självkänsla. Man kan bli olycklig och tillfoga olycka till den man är avund på.

Jag måste tyvär erkänna en sak.. Jag är DJÄVULSKT ( ursäktar mitt språk, men vet inte hur jag ska förklara ) avund på en person. Jag är så avund så jag måste skriva sådant hemskt ord för att beskiva hur avund jag är, minst!

Jag är verkligen besviken på mig själv för det.

Liksom.. den personen har allt den kan önska sig ur mitt perspektiv!

Jag var avund på en person till, tidigare. Men allt är fake för den personens del.

Visst den får allt den önskar sig, åker utomlands flera gånger per år.

Men hennes föräldrar är borta hela tiden under vardagarna och dom flesta helgerna.

Hon känner sig inte älskad och att hon får tillräckligt med tid med sina föräldrar.

Därför anser jag att jag har allt.

Visst vi har problem med pengar pga advokat osv. Men utan den kostnaden, så skulle jag få ha levt i ett helvete och säkert tagit livet av mig för länge sedan!

Men nur får jag bo med min mamma och min syster.

Dom älskar mig, och jag älskar dom.

Vi behöver inte ge varandra saker för att visa att vi älskar varandra.

utan vi visar det, även om vi bråkar ibland.

Dom är värda mer än guld och diamanter!

Håller med citatet:

All You Need, Is Love.

Jag har en underbar pojkvän också.

Vem behöver pengar då?

Visst vi behöver det till mat osv. Men inte till presenter för att göra andra lyckliga. Även om det är kul och få och ge bort också. Livet handlar om att ta och ge.

Jag kanske är depprimerad. Jag får gråta ut mot andras axlar.

Och dom får gråta ut mot min axel.

Jag får dela med mig av mitt skratt.

Andra får dela med sig av sitt skratt och lyckliga stunder.

Men ibland kan jag inte låta bli och vara avund på denna person..

Det tar verkligen på krafterna!

Jag försöker att ha kul och tänka på annat.

Men alltid kommer det stunder då den personen dyker upp i mina tankar.

Först blir jag deppig för att den har allt, men inte jag.

Eller rättare sagt.. den har lite extra i sitt liv. Som inte jag har.

Sedan blir jag deppig för att jag ens vågar känna så.

Borde inte jag vara lycklig för att den personen får vara lycklig?

Det är verkligen svårt ibland -.-'

Ett svårt val enligt mig.. vara deppig för att den har extra i sitt liv. eller för att jag ens vågar känna så här?

Känner mig verkligen hur hemsk och äcklig som helst just nu!

Men det är samtidigt därför jag kämpar.

Höga betyg, toppen jobb.

För att få det lilla extra i mitt liv. Och kunna ge mitt barn/mina barn en bra uppväxt.

Med kärlek och lite extra i livet bara för att jag vet att många vill ha det.

Och samtidigt så får jag också lite extra i mitt liv.

Det är mina planer. Hur det går..  Det får vi se.

Finns en del anledningar till att jag lever idag:

- Hämnd, finns en del som inte är värd ett liv i frihet. Endast jag kan fixa det.

- Nyfikenhet, vad har ödet planerat i mitt liv? Vad händer imorgon?

- Kärleken, min underbara pojkvän och familj.

- Känslor, när jag känner smärta så känner jag mig levande. När jag skrattar känner jag mig levande.

Det är en del saker jag kom på nu.. det var skönt och få skriva av sig.

Tillbaks till boken som jag är helt fängslad i. Härligt.. då slipper jag ångest pga Avund.

// Gotta Be Somebody